Still just a boy

...absolut ingenting typ, har bara tagit det lugnt, spelat lite, tittat på film och tv-serier och pysslat lite i lägenheten. Har hittat en ny favoriträtt i cous-cous med chili stekt broccoli och sen vad man nu har hemma till det. Snart ny vecka och saker och ting ska försöka göras och påbörjas. Hoppas att det sista i min lilla renoveringsplan för lägenheten ska bli klar.

Mitt underbara förslag till Maria om hur man gör pensions kuvertet till en hatt i hennes desperata försöka att hitta något hemma hon skulle kunna skapa till en hatt.

En massa saker hemma nu, känns lite home makover, fixat gardiner, möblerat om och lagat diverse saker. Blivit bra tycker jag och helt klart mer "vänligt" att vara hemma nu, mer färger och värme.


En form av klisteraffisch man kan sätta på väggar,fönster och speglar etc som jag satt upp med Sacha och Lillasyster under.





Hängt upp smala raklånga gardiner på en av de tomma väggarna för att få lite mer färg i lägenheten och tycker det blev ganska coolt faktiskt.

Sömnen innehar jag, men den innehar inte mig. Tomhet med fyllnad av värde.

Det är inte den första som ger den största värken. Det är väntan på den andra, den förstör mig långsamt inifrån. Som om det inte finns en paus. Gud vad jag önskar det fanns en paus knapp, men nej då, det gör det inte. För varför ska livet vara lätt när livet inte är lätt, det skulle gå emot sig själv. För det är väntan på den andra, den jagar en inifrån. Den är alltid närvarande, den tar all energi när man önskar man hade noll att ge för att själv bevara mängden. Varför är det så? Det känns orättvist, den som är kvar borde vara den man önskar mest, men det är den som man är borta man vill prata med och den som är kvar är den som man oroar sig över. Livet är bra roligt. Ge mig apelsiner och jag kommer försöka bevara en trädgård när livet ger mig juice.