Spöken från förr.
-Hej..
-Hej...Det var längesen! Egentligen inte, du har aldrig färdats långt ifrån mitt minne men jag tror inte jag kan säga det till dig, skulle verka för konstigt
- Ja verkligen, kul att se dig igen. Bor du kvar i samma lägenhet?
- Jo det har blivit så, blivit lite bekväm av mig tror jag. Jag tittar fortfarande snett uppåt ibland i trapphuset men jag vet att du inte finns där längre, men för en sekund så är du kvar, du kommer snart fråga mig ifall jag vill komma upp och kanske ta ett glas vin och en film som du har fått ett tips om. Sen vrider jag om nyckeln i mitt lås och med en gång är du borta ur min vardag.
- Kan lätt bli så, hehe, pluggar du fortfarande?
- Mm, har inte riktigt kommit loss. Undrar ifall hon tänker på mig ibland, vad tänker hon på då? Är det glada minnen, är det minnen från vår resa, är det hur jag sårade henne eller är jag ett kapitel som hon har läst färdigt? Jag måste fråga henne något, ska jag fråga något vanligt? Något neutralt vore nog det bästa. Men vad vill jag veta om hennes liv nu?
'- Bor du kvar i Göteborg fortfarande? Bra fråga..
- Ja, min kille pluggar fortfarande vid sidan av hans jobb och jag fick ett jobb efter jag blev klar med skolan så har blivit att man har stannat kvar.
- Men det låter ju bra. Kul att du hittat ett jobb. Bra? Kul? Låt henne ställa nästa fråga. Låt henne styra ämnet innan du frågar henne om hon har tänkt på dig, det vore inte en bra fråga, hon kommer sudda ut dig permanent då. Undrar ifall hon har kvar halsbandet jag gav henne den dagen hon lämnade. NEJ DET KAN DU INTE FRÅGA! Le lite och låt henne ställa nästa fråga nu...
- Just det ja, det var en sak jag skulle ge dig, jag har det här någonstans i handväskan.
- Jaha? Ja okej.
- Halsbandet du gav mig när jag flyttade, det var en fin gest när jag fick den men min kille har undrat över det och jag känner att vi har glidit ifrån varandra så mycket så det betyder inget för mig längre. Kändes som det var dags att lämna tillbaka det.
- ... Hon hade kvar det.
- Hur som, det var kul att träffas, men jag måste kila nu. Mitt tåg går snart. Du får ha det så bra och lycka till med skolan!
- Öh.. Ja detsamma, alltså inte med skolan, den är du ju redan klar med men ja, du vet resten, eh.. av livet. Resten av livet, det lät nog elakt, hoppas hon inte tolkade det på fel sätt.
- Haha! Du är lika konstig som innan märker jag. Hej då!
Jag känner mig inte lika konstig längre. Visst så tänker jag på dig ibland och använder ditt namn ibland som en reflex när jag beskriver tjejer men vi har nog glidigt ifrån varandra. Jag kan inte se ditt ansikte framför mig längre när jag tänker på dig, kan inte komma ihåg din röst, kan inte komma ihåg ditt skratt men minnet av DIG kommer jag alltid komma ihåg.
